Cachondo Castor

Jag älskade dig högre än allt annat på denna jord.
Jag gömde mina känslor i tomma ord.
Ord som inget betydde.
Som om du dig brydde.
Jag försöker att glömma
och min sorg för dig gömma.
Gömma har aldrig gått bra.
Det var dig jag ville ha!
Kvar finns bara sorg och smärta.
Älskling, vad gömde du i ditt hjärta?
Det fanns något i din blick
som sa att jag dig fick.
Det varade en natt.
Jag sökte en väl dold skatt.
Den skatten var inte för mig.
Tror aldrig att jag kan glömma dig.
Kan jag förlåta det svek du gjorde?
Jag vet att jag borde.
Det är svårt.
Du vet, jag tog det hårt.


_____________________________________





Med kärleken som följeslagare vandrar jag genom dödens tysta domäner.
...
Kärlek - vad är kärlek..?
...
Allt är svart och kallt, på dödsfronten intet nytt. ..
Jag vandrar ensam, för vem skulle vilja vandra med mig?
Skelett ur det förgångna sveper förbi längs mina sidor och påminner mig om vem jag en gång var.
Vem var jag? Vem är jag? Vad gör jag här? Borde jag ens vara här?
Likt bubblor som söker sig till ytan söker sig ock mina minnen sig uppåt...
Tänk...
Minns. ..
VET..!
...
Nu _vet_ jag vem jag är.
.. .
Jag är en skugga ur det förflutna.
En spökbild som inte kan finna ro.
...
Men jag väntar...
....


__________________________________________


De bränner bakom ögonlocken
ensamheten känns stor
En Kramp om mitt hjärta
tårarna sakta trillar

Alla så bråttom har
ingen som förstår
Smärtan när livet är svårt
Smärtan när allt är slut

Gråten stilla tystnar
Ingen den hör
Sitter kvaar i mitt bröst
Leendet är alla jag visar

Vem kan trösta?
Vem kan förstå?
Ingen, ingen orkar
Ensam jag stå